Seagrid har fått sitt namn

Nu har vi lagt glasfiberväv och epoxy på skrovet. Vi skrev även ut Seagrids namn på ett tunt Japanpapper. Först tejpades det tunna pappret på ett vanligt A4, för att sedan köra utskriften med namnet på laserskrivaren. Väl nere i båthuset, rullade vi ut glasfiberväven över det färdigslipade skrovet. Seagrid stod täckt med väv som likande en silkesklänning – som senare skulle komma att visa sig bli det kladdigaste och kletigaste jag någonsin upplevt. Jag fick det förträffliga jobbet som första epoxyblandare. Likar delar av båda sorter är det som gäller, för att det ska härda rätt. Att stoppa handen i en burk med honung och sen försöka läsa tidningen skulle i jämförelse ha varit en lätt match. Väven täcktes sedan bit för bit med epoxy och det vackra träskrovet trädde fram, med mörkare och klarare färger än tidigare. Innan den sista väven blöttes i fören, passade vi på att sätta namnet på sin plats. Spänningen var olidlig, när namnet väl satt där, fanns ingen chans till att ångra sig eller ändra.

Efter 4 timmar skulle det göras ett så kallat ”nageltest”. Det innebär att man trycker nageln lätt mot den glasade ytan. Om det lämnas ett litet märke efter nageln, är det dags för en ny vända med epoxy. Denna gång penslas skrovet i två omgångar. Sedan tar det 48 timmar innan glas och epoxy har uppnått fullständig härdning.

Efter den kletiga behandlingen stod jag och pappa och begrundade arbetet – länge. Jag vet inte om det var doften från epoxy som gjorde att jag tyckte att Seagrid var den vackraste halvfärdiga kajak jag sett…