Äntligen!

Amanda ligger i sjön och historien om Seagrid har hunnit ifatt realtid. Yeepiie!

Allt som sätts på pränt hädanefter händer just i detta nu. Inte förra året, förra månaden eller i höstas. Nu kan flitens lampa åter tändas i båthuset. Vi var på besök i Söderhamn i helgen som var. Tänk att en sjösatt båt kan göra lyckan total. Efter maten var jag som en liten unge, som frågar om att få gå från bordet, när man egentligen redan är halvvägs ut genom dörren. Seagrid, here I come! Pappa hade köpt nya slippapper som användes flitigt. Planen är nu som pappa sa: "...först ska vi slipa tills vi dör, sen ska vi slipa lite till". Efter det ska hon täckas med glasfiberduk, epoxy och massor av lager med lack. Vi limmade också den näst sista av de mörka bitarna på kölen. Kurvan i akterpartiet är på tok för brant för att en bit ska täcka. Därför limmas träribban dit i omgångar.

Slipa tills man ... slipat klart!

Senaste inköp

Ny flytväst från Svima. Modellen heter Taupo Tour av märket Palm. "Flexi Formed Foam"-systemet gör att flytvästen har ökad flytkraft utan att kompromissa med smidighet. Västen är skuren så att den inte ska vara i vägen för höga ryggstöd i kajaken. Fickor på bröstet med ett flertal infästningspunkter, neopren under armarna är bara några av egenskaperna denna flytväst har. Men det bästa av allt - en typ av fleece fodrade fickor där frusna paddlar händer snabbt värms. 100% nöjd!

Innan vintervilan

Om vi backar bandet till i höstas, innan den stora båten ockuperade båthuset och Seagrid fick sin vintervila, så har följande hänt: Rad på rad med trälister av cederträ har format en del av skrovet, tills det blev dags för att bygga den tidigare omnämnda droppen i skrovets botten. Först sattes en randig list med ceder och amerikansk ask dit. Därefter fylldes tomrummet som fanns kvar med den amerikanska asken. Den sista biten, om man inte räknar toppbiten, var ingen enkel match att få på sin rätta plats. Nu fungerade det plötsligt inte med snoddar och tvingar längre. Vi kilade tillslut fast den sista biten, för att sedan avsluta med ett dussin spännband.

Nu fattades bara en bit på skrovet och det är den som löper från akter till för. Efter lite om och men bestämdes att det skulle bli en mörk, nästan svart, list av träslaget Panga-Panga. Om vi mot förmodan skulle byggt Seagrid i detta material hade hon nog vägt ett ton. Detta på grund av att träslaget är oerhört massivt och hårt. En bit fick räcka. Spänningen var olidlig. Det var dags för starten på evihetsarbetet – börja slipa. Alla skarvar och skavanker skulle nu omsorgsfullt först slipas med maskin och sedan för hand. Vintern kom och arbetet avstannade i väntan på islossningen och våren.

Stockholmsnatt i Kajak

Äntligen årets Sthlmsnatta med Friluftsfrämjandet.
Det här är en tur med kajak som bara inte får missas. En stor, glad grupp på 30 personer i alla åldrar paddlar under Stockholms broar i försommarkväll. Vi samlades vid Äppelviken i Alvik, dit man lätt tar sig kollektivt med Nockebybanan. Vid småbåts hamnen nere på Klövervägen myllrar det med glada paddlare, kajaker, paddlar och tillbehör. Efter en gråmulen dag strålade nu solen mot oss. Vind - nästan obefintlig.

Vi paddlade över till Stora Essingens nordvästra sida, och fortsatte färden längs ön söderut. Under Gröndalsbron samlades gruppen för att gemensamt korsa farleden över till Gröndal. Där efter följde vi strandlinjen fram till Årstabroarna, för att sedan runda Årstaholmar. Efter halva vägen står kvällens höjdpunkt på agendan, ett välförtjänt fika på en strand någon stans i Stockholm, Tanto närmare bestämt. Där pratas och skrattas det mellan tuggorna och sörplande kaffedrickare. En och annan spökhistoria från de sju haven dras oftast av någon av de "gamla rävarna" i sällskapet. Jag minns när det blåste 30m/s och vågorna kastade mig mot klipporna med stenar vassa som rakblad. Storögt sitter vi, som ses som Grönjöligar i sällskapet, och hör på historier, som skulle få öronen att trilla av tills det är dags att bege sig tillbaka till startplatsen. Efter fikat forsatte färden förbi Liljeholmsbadet och under bron mellan Hornstull och Reimersholme.

Den lummiga Långholmskanalen välkomnade med stilla, spegelblankt vatten. Turen fortsatte sedan via Södermälarstrand. Gruppen korsade Riddarfjärden vid Münchenbryggeriet mot Riddarholmen, för att sedan passera under Stadshusbron. Efter Klara sjö paddlade vi under följande broar: Kungsbron, Tegnérgatan och St:Eriksbron innan vi tillslut nådde Karlbergskanalen. Efter kanalen höll gruppen sig efter Kungsholmens västra del i riktning mot Alvik, för att som sista bropassage passera under Tranebergsbron. Klockan har nu gått, och det är trötta men nöjda paddlare som lastar kajakerna på biltak och vagnar vid 23-tiden. Martin mitt hjärta hämtar en trött men lycklig fru i mörkret vid småbåts hamnen. Redan nu har fantasin börjat spinna på nästa tur, och nästa....

Sällan möts man av en så vindstilla Riddarfjärd

Seagrid börjar ta form

Dagen D hade kommit och första raden på Seagrids skrov byggs. Nu gällde bara att komma på ett finurligt sätt att få träribborna att sitta på den plats vi ville ha dem på. En av lösningarna var att fräsa en konkav och en konvex sida på listerna för mer perfekt passform. Den andra lösningen var gummisnoddar och tvingar – i massor. Detta eftersom vi var fast beslutna att vi inte ville häfta fast träribborna. Det skulle i så fall medföra en himla massa spackel för att snygga till groparna efter stift eller spik. Nej, trälim och varmlim som höll träribban på plats, gummisnoddar och tvingar blev melodin. Tack Gud för postens gummisnoddar.

Vi kom snabbt underfund med att vi kunde limma ett varv med träribbor på Seagrid per dag. Under torktiden grodde nya idéer om hur skrovet skulle komma att se ut. Min önskan var att skapa en droppe i botten av skrovet i amerikansk ask, så blev det.

På bilden syns träslaget ceder och den amerikanska asken med ett lagar lack.

Ritningarna

En rulle med ritningar anlände med posten. En tjock lunta med A3-papper vecklades ut och granskades noggrant. Vad f*n var nu detta?! Alla delar på ritningen var numrerade 1, 2, 3 osv. Alla fanns utom No9. Både jag och pappa sökte metodiskt igenom ritningarna igen. Jaha, skulle det börja krångla redan nu? Att nå Herr Friedel var ingen lätt match. Dagarna gick och dagarna blev till veckor. När vi väl fick svar visade det sig att alla delar fanns, han hade bara inte orkat ändra på ritningarna. Tack för det! Vi skojade om att kajakens namn då borde bli No9, men för mig var Seagrid redan bestämt. Äntligen kunde vi börja klippa och klistra mallarna på en plyfaskiva. För att få dem att fästa ordentligt använde vi oss av tapetklister. Sen var det till att såga och slipa kanter.

Fram tills att det blev dags att bygga jiggen som skapar Seagrids form, skellettet alltså, gick det bra att husera i farmors garage. Med mer än 5 meter byggjigg så fick vi ge upp, och inse att vi måste flytta för att kunna fortsätta arbetet. Ingen var nog gladare för det än farmor, som såg sitt garage bli ockuperat för all framtid. Flyttlasset gick ner till mamma och pappas båthus. Här fanns plats så länge inte den stora båten behövde stå där för vinterförvaring.

Virket anlände och ett evigt sågande av alla ribbor började. Timme, efter timme, efter timme. Såga, hyvla, såga och hyvla. Det kanske låter lätt, men det är inte det mista lätt att hantera en tunn träribba som är mer än 5 meter lång.

Ängsö

Turen startade vid Vettershaga brygga där vi sjösatte kajakerna denna soliga försommar morgon i maj. Paddlingen skred sedan över Hästnässundet och runt Löparö. Efter Löparöfjärden paddlade vi genom sundet mellan Arnö och Gränet. Kajakerna drog vi sedan upp vid Hemudden där turbåtarna angör. Det mumsades på matsäck i det höga gräset innan det var dags för en rundvandring på ön.

Ängsö är en av Sveriges minsta nationalparker och är skyddad som nationalpark sedan 1909. Ön ligger i hjärtat av Roslagens innerskärgård och är välkänd för sin blomsterprakt som främst består av gullviva, Adam och Eva samt nattviol. Det finns även en raststuga, och ett naturrum med utställning om ön. Efter vandringen på ön paddlade vi hemåt Alla kom välbehållna hem utan plurr.

Livet på Ängsö var nog något tuffare 1909

Snacksalig farbror i Arlandaskogen

Under väntan på ritningarna gjorde jag min research. Var, hur och till vilket pris kunde jag hitta ädelträ? Jag ringde till Testrum AB på vinst och förlust, halv sju en vardagkväll. Bingo! Det var en farbror som svarade. Jag berättade om projektet och lilla farbrorn blev genast mycket intresserad. Det är sällan, man ringer till en okänd och att man sedan nästan får be om ursäkt för att man vill lägga på luren efter en timme (!). Omtumlad av samtalet bestämdes att vi, jag och pappa, skulle åka dit och ta en titt. Lilla farbrorn i Arlandaskogen nästa.

Efter besöket som aldrig höll på att ta slut - heller - for pappa hem med en list som han antecknat olika träslag på och med 4000 kronor mindre i börsen. Lilla farbrorn verkar ta på allvar att papper kommer från skogen. Bestämt var nu att Seagrids skulle komma att byggas till största delen av ceder.

Allt började med en sökning på Google...

Allt började med en planlös sökning på Google på trä plus kayak. Detta efter att ha sett Martins morbrors fantastiska kajakbygge i gran. Av en slump hamnade jag på Blue Heron Kayaks, Ross Leidys hemsida. Förbluffad satt jag och bläddrade sidan fram och åter i timmar. Var detta möjligt? Den ena efter den andra fullkomligt fenomenala kajaken i ädelträ uppenbarade sig på skärmen. Fantasin tog fart och jag drömde om att ljudlöst klyva en slät vattenyta i min alldeles egna träkajak. Eftersom att även pappa är svag för träbåtar bifogade jag länken till hemsidan i ett mail. Nu var inte bara ett frö sått, utan två!

Mina kunskaper om trä och konstruktion är minimal, fast jag visste vad jag gillade gällande design och vilka egenskaper som önskades av just min kajak. Någon som däremot har kunskap om ovanstående var pappa Björn. Nu gällde bara att få honom att nappa på projektet.

Sedan tidigare har jag fastnat för Trappers kajak Dolphin, som är designad av Hans Friedel. Dolphin är lite knubbig och inget fartvidunder precis, men en väldigt trygg och säker kajak som passar för så väl längre turer som fotografering och fiske.

Till min stora förtjusning upptäckte jag en sent kväll att självaste Hans Friedel säljer ritningar till kajaker. Hittade efter lite om om men ritningar till förlagan av Dolphin. Lyckan var gjord! Pappa på kroken, nu går tåget! Ritningarna beställdes och sen var det bara att vänta...

Seagrid och Jag

Seagrid är min kajak som i detta nu inte är färdigbyggd, men jag och pappa Björn gör vad vi kan för att få lister, lim, snoddar, glasfiber, lack, tvingar och dygnets alla timmar att räcka till för att hon så småningom ska stå klar. Följ arbetet med Seagrid och allt annat mellan stort och smått.

Arbetet med Seagrid började redan förra året. Därför kommer jag att göra en djupdykning bland bilder och anteckningar för att återge historien så gott det går. Håll till godo.