Om vi backar bandet till i höstas, innan den stora båten ockuperade båthuset och Seagrid fick sin vintervila, så har följande hänt: Rad på rad med trälister av cederträ har format en del av skrovet, tills det blev dags för att bygga den tidigare omnämnda droppen i skrovets botten. Först sattes en randig list med ceder och amerikansk ask dit. Därefter fylldes tomrummet som fanns kvar med den amerikanska asken. Den sista biten, om man inte räknar toppbiten, var ingen enkel match att få på sin rätta plats. Nu fungerade det plötsligt inte med snoddar och tvingar längre. Vi kilade tillslut fast den sista biten, för att sedan avsluta med ett dussin spännband.
Nu fattades bara en bit på skrovet och det är den som löper från akter till för. Efter lite om och men bestämdes att det skulle bli en mörk, nästan svart, list av träslaget Panga-Panga. Om vi mot förmodan skulle byggt Seagrid i detta material hade hon nog vägt ett ton. Detta på grund av att träslaget är oerhört massivt och hårt. En bit fick räcka. Spänningen var olidlig. Det var dags för starten på evihetsarbetet – börja slipa. Alla skarvar och skavanker skulle nu omsorgsfullt först slipas med maskin och sedan för hand. Vintern kom och arbetet avstannade i väntan på islossningen och våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar