Äntligen!

Amanda ligger i sjön och historien om Seagrid har hunnit ifatt realtid. Yeepiie!

Allt som sätts på pränt hädanefter händer just i detta nu. Inte förra året, förra månaden eller i höstas. Nu kan flitens lampa åter tändas i båthuset. Vi var på besök i Söderhamn i helgen som var. Tänk att en sjösatt båt kan göra lyckan total. Efter maten var jag som en liten unge, som frågar om att få gå från bordet, när man egentligen redan är halvvägs ut genom dörren. Seagrid, here I come! Pappa hade köpt nya slippapper som användes flitigt. Planen är nu som pappa sa: "...först ska vi slipa tills vi dör, sen ska vi slipa lite till". Efter det ska hon täckas med glasfiberduk, epoxy och massor av lager med lack. Vi limmade också den näst sista av de mörka bitarna på kölen. Kurvan i akterpartiet är på tok för brant för att en bit ska täcka. Därför limmas träribban dit i omgångar.

Slipa tills man ... slipat klart!